Om man som jag är skolad historiker är det en grundpremiss att försöka få allt rätt. Det är själva poängen med det du gör: du vill komma så nära som möjligt till tinget i sig, det där som hände, klarlägga fakta, förklara, förstå. Men ingen är ofelbar. Det smyger sig in fel och missförstånd, stora eller små. För mig är det dock en hederssak att söka rätta till sådant så fort som bara möjligt. Jag ser alltid till att ändra i nya upplagor, och jag har en särskild sida för rättelser på min hemsida. (Och jag ger belöningar till de som hittar ett RIKTIGT stort fel.)

Här är de rättelser eller sakupplysningar som influtit sedan boken publicerats. Det kommer säkerligen fler.

1. VAD VAR ARNE GRANELL? Kickans far Arne Granell var kamrer och inget annat. Detta har rättats till i den nya upplagan.
2. MIDSOMMARFIRANDET I SKÖNSTAHOLM. Torbjörg Hagström, en av dem som bodde i området vid tiden för mordet, och som jag intervjuat, har påpekat för mig det som ägde rum nere på ängen runt var lekar av typen säckkapplöpning och potatislopp, medan själva midsommarstången 1965 restes på det som kallas Rundeln, en asfalterad plan vid områdets nedre del. Det var också på Rundeln som de vuxnas dansbana byggdes upp. Detta stämmer. Det restes verkligen midsommarstång och dansades på en dansbana nere på ängen, men det var på 50-talet. Från 1958 eller 1959 flyttade de aktiviteterna till den då nyanlagda rundeln.
3. DEN KOLLEKTIVA TVÄTTSTUGAN. Torbjörg har också påpekat att den kollektiva tvättstugan var en långt senare skapelse, och fanns inte 1965. Hon gissar att den lokalen då troligtvis upptogs av en frisersalong.
4. BLOMKVISTARNAS EFFEKTIVITET. Jag skriver ”att så vitt jag vet har upplysningar från Blomkvistare aldrig nånsin bidragit till att ett brott blivit löst”, men Anders Lundin har påpekat att det fanns ett fall i Stockholm 1956, då två gossar, Peter och Mikael Holst, som gått för att leta mask till en fisketur, råkade hitta en gömma med stöldgods och att detta ledde till gripanden och fällande dom. Framhåller gärna att de faktiskt inte agerade barndetektiver, som exv Blytons berömda Fem, utan att de råkade göra ett fynd, men ett halvt fel av mig är det nog i alla fall.
5. KNOCKOUT-DROPPAR. Detta är inget fel i sig, men en intressant sakupplysning: Fredrik Hedén, som är rättspsykiater, har påpekat varför gärningsmannens knockout-droppar ej fungerade: ”Den klassiska substansen i KO-droppar är kloralhydrat. Såldes i Sverige som sömntablett (Ansopal) fram till 1994. Antagligen har någon i något led förväxlat kloralhydrat med hydroklorsyra (=saltsyra).” Det behöver inte vara gärningsmannens misstag, utan troligtvis något han plockat upp ur de olika kriminalmagasin han läste.
6. SALTVÄGEN. Helena Palén Olofsson har påpekat att jag gjort fel som förlagt Saltvägen till Farsta. Den räknades till Hökarängen.