Om tidens gång och brist

Kära vänner! Vi har alla varit i den situationen, då tiden inte riktigt vill räcka till. Där är jag nu. Jag har till sist anpassat mig till mitt nya liv som pappa på halvtid, men lätt är det aldrig. Jag är tillbaka i arbetet i Akademien, men även mötena numera är suckansvärt digitala, så innebär det precis lika mycket läsning som innan Farsoten drabbade oss. (Inte heller får man någon snaps efteråt på Gyldene Freden.) Jag sitter också med ett nytt, stort och spännande bokprojekt, som stundtals slukat mig helt och hållet. (Jag kommer att avslöja vad det är senare i vår.) Och det händer saker i mitt liv. Mestadels bra saker faktiskt. Det är med andra ord fullt upp. Och det är jag glad för.

Jag har dock märkt att jag ej haft tid att sköta denna blogg som jag velat. Det har givit mig dåligt samvete. (Till yttermera visso har jag numera också ett konto på Instagram, som fyller en del av funktionen som bloggen var avsedd att göra.) Och jag har insett att jag måste ta mig i kragen och börja behandla Tiden som den bristvara den trots allt är.

Därför har jag bestämt att lägga denna blogg på is, på obestämd tid. Till en tidpunkt då jag hoppeligen kan sköta den bättre och uppdatera den oftare. Tack för ert tålamod, och hoppeligen även för er förståelse!

Men följ mig gärna på Instagram (historiker_peter_englund). Där är det också lätt att få kontakt med mig. Dessutom avser jag att inrätta en avdelning på hemsidan med ”Nyheter”, där jag löpande tillkännager, just det … Nyheter, gällande nya böcker, nya upplagor, publicerade texter, framträdanden, deltagande i poddar etc.