Till Kristina

Allrakäraste Kristina, ingen annan ledamot kunde göra mig så glad, så upprymd, så konfkristinaunderad, så inspirerad, så road, så förbryllad, så upplyft, så varm i hjärtat. Det är ingen jag brukar citera så ofta som du. Ett exempel: ”När vi står på toppen av vår förmåga, hur tar vi oss därifrån?” Satt ofta och gärna invid dig på Freden bara för att höra dina berättelser om allt det du varit med om, inte sällan små utsökta absurdistiska miniatyrer, och jag sade gång på gång att ”Kristina, du måste skriva dina memoarer” och du bara skrattade bort det, och jag lovade då att bli din Boswell – trots att jag vet att jag inte skulle vara uppgiften vuxen. Du gav mig lugnande tabletter en gång när jag var mycket ledsen, jag gav dig scones som jag bakat själv. Du var gudmor till min dotter Turid, jag brukade ibland följa dig hem när du bodde på Söder och hade blivit rånad och dessutom hade dålig höft, och när jag skulle sluta som Ständig sekreterare ville du ge mig en sabel som tillhört din pappa. Vi satt mitt emot varandra under sammanträdena och brukade utbyta blickar och fnissa när någon sagt något ovanligt dumt. I min bokhylla står böcker jag lånade av dig – bland annat en tjock sak med Bob Dylans sångtexter, som du insisterade att jag skulle läsa – och hur gör jag nu med dem? Sista året brukade jag krama dig när vi sågs och säga ”Hur är det, gumman?” Och du svarade: ”Hur är det själv, GUBBEN?” Tänk om en bråkdel av den uppskattning som skänkts dig nu när du är död kommit till till handa medan du ännu levde – vad glad du skulle ha blivit, så mycket kraft du skulle ha fått. Du visste allt om förlusten som ett livsvillkor, men jag tycker inte om det sätt varpå världen och den blå himlen bara förblir, trots att du är borta. Jag saknar dig redan.

En reaktion på ”Till Kristina

  1. Läste DN-intervjun och inser att jag måste läsa dina böcker, nu när det finns tid igen för läsning. Måste bara dela med mig av en låt apropå dina slutord i intervjun. Om du inte hört den så ber jag dig lyssna. En enkel, ren, krass och vacker beskrivning av allts förgänglighet som hjälpte mig Igenom förlusten av min pappa.

    Allt gott,
    Peter

    Gilla

Lämna ett svar till Peter Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s