Försök till digital minimalism

Drömmen om allt det underbara som webben skulle ge oss är vår senaste utopi, och som alla utopier förutbestämd att haverera. Det är mer konstigt att det gick så fort. Jag tillhör nog de mer privilegierade, i det att jag i mitt arbete verkligen ser fördelarna i det som tidigare utlovats alla, som lättillgängligheten och snabbheten. Mycket, från att få tag på vissa källor eller viss litteratur, till att kontrollera enskilda fakta eller, säg, titta på hur ett enskilt hus i Paris ser ut idag, är mycket enklare.

Men visst ser jag olägenheterna. Det finns forskning som visat att bara kunna SE sin mobiltelefon i sig splittrar tanken och distraherar, men det har jag redan sett hos mig själv. Så jag har schemalagd ”Stör ej” under arbetstid (inga ljud hörs, inga som ej står på min favoritlista kan ringa mig) och jag ser också till att alltid lägga undan maskinen, utom synhåll.

Dessutom använder jag det lilla programmet ”Space”, som hjälper mig litet att bryta mitt eget telefonberoende. Där kan du se hur många gånger du öppnar mobilen, och hur mycket tid du lägger ned på den. Siffrorna skrämmer till bättring, tro mig. Tycker illa om människor som aldrig kan släppa telefonen när man umgås, utan hela tiden måste kolla kolla kolla, och därför liksom inte är helt på plats, inte helt närvarande. Några gånger på restaurang har jag varit med om att pröva det där tricket att lägga alla mobilerna i en hög på bordet, och att den som plockar upp sin först får ta hela notan. Det funkar rätt bra.

Vad sedan gäller min dator använder jag sedan i höstas programmet LeechBlock. Detta är ett enkelt tillägg till Firefox som kan blockera vissa sajter som det är SÅ lätt att glida in på när det börjar bli knepigt och både tanke och fokus vill ut och vandra. Jag blockar till exempel min e-post från morgon till sen eftermiddag, och givetvis alla nyhetssajter.

När den där blockeringssidan dyker upp kan jag fortfarande hoppa till, liksom ertappad av mig själv, men även påmind om hur mycket i mig som faktiskt sker per automatik, utan tanke. Och om det är en sak jag lärt mig av livet, så är det att autopiloten i huvudet alltid styr mig vilse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s