Historia över tingen på skrivbordet – 1

skrivbordstingJag har en tid tänkt att skriva en historia över de ting jag har på mitt skrivbord, ting som jag har samlat på mig under en lång tid, och som alla har något slags betydelse för mig – det är ju därför de hamnat där.

ängelnDenna ängel gjordes i skolan av min dotter Signe när hon var en åtta-nio år, och hon hade den med sig någon december när vi ännu bodde i lycka ute i Rasbo. Den fick en hedersplats bland allt julpynt. Men att packa undan den i januari smärtade mig litet, så istället fick den permanent asyl på mitt skrivbord. (Jag har även en annan ängel där jag skriver, i papper och klassisk barockstil, hängande över min stol.)

Vet inte riktigt var jag står rent teologiskt vad gäller änglar. Jag har en vag bild av deras hierarki – de sexvingade seraferna, de fyrvingade keruberna, etc och längst ned i hierarkin just de vänligt sinnade skyddsänglarna, en sådan som Signe gjort – lägg märke till leendet. Hursomhelst tycker jag mycket om idén, tanken att det existerar välvilliga väsen som vaktar över oss. Som ung man läste jag Frans G Bengtssons barndomsskildring, ”Den lustgård som jag minns”. Där berättar denne högst rationelle och ej vidare religiöst lagde man hur han som litet barn vinglade runt på en hög mur, men tappade plötsligt fotfästet och började falla baklänges, men att han kände då tydligt hur någon eller någon liksom fångar upp honom och lyfter honom tillbaka. Detta – och givetvis slutet på boken -, är nog det jag minns tydligast.

Jag började då ej utan iver skärskåda mitt eget liv efter liknande händelser, och fann några, ehuru utan Frans G Bengtssons tydligt fysiska och oförklarliga natur. En av dem jag funderade mest över var när jag en gång gjorde det man absolut inte får göra, dök på huvudet i grumligt vatten som visade sig vara på tok för grunt. Jag slog med huvudet hårt ned i botten och en smärta sköt upp samtidigt som hela kroppen liksom fälldes ihop. Och jag visste att detta var synnerligen farligt, något min far noga tillhållit mig från att INTE göra, då man kunde bli förlamad för livet, för något i nacken går sönder och går aldrig att reparera. Och allt det där åkte genom min hjärna på vad som måste ha varit mindre än en sekund, och jag tänkte först ”Nu blir jag förlamad” och fick en bild av en rullstol och en skumgummikrage av det där slaget min mamma brukade använda ibland, när hon satt framför TV:n och stickade (fråga mig ej varför, alltså inte varför hon tittade på TV, utan varför hon var den där kragen) och sedan vad jag antar är Lazarus i sin säng – och jag är fortfarande delvis i luften -, men den bilden skjuts bort av en ny tanke, rädd: ”Nu kommer pappa bli arg”. Och sedan tumlar jag runt, ansikte och näsborrar fulla av sand och för något ögonblick vet jag inte riktigt vad som är upp och ned. Och så bryter jag vattenytan, spottar, andas, och himlen är mulet grå och jag kan röra mig. Jag testar att vrida mitt huvud fram och tillbaka, gnider sanden ur mitt ansikte. Inga problem. Räddad. I alla fall i detta parallella universum. Jag berättade aldrig något för min pappa.

Det har varit många fler incidenter. Till synes oundvikliga kollisioner i trafiken som ej blivit av; ett antal fall från hög höjd, som bara resulterat i diverse intressant färgade blåmärken; ett flera ton tungt nedrasande betongelement som strök som en vindpust längs mitt byxben, lämnade mig helt oskadd – men klippte killen bredvid mig; en promenad i ovetskap genom ett minfält utanför Vares; den där granaten som träffade det hus jag sov i utanför Kabul, och som fick väggen att darra, men sedan inget mer, för den var en blindgångare; en annan granat på en vårgrön kulle utanför Tuzla etc. En kvinnas vänligt sökande fingar fann en gång på min nakna bröstkorg ett illa läkt revben efter ett revbensbrott jag helt glömt. Och när jag började raka av mig håret upptäckte jag att mitt kranium har ett tydligt hack i benet, och jag har en god gissning var jag fick det ifrån, men jag är inte säker. Kanske hade Chamfort rätt? Att slumpen är det öknamn vi ger försynen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s